Emilie Gardberg ny chef för Finlandsinstitutet i London - exporterar nu sitt hemland till sin drömstad

Emilie Gardbergs kärleksförhållande till London sträcker sig långt tillbaka.

Hit gick de första resorna hon själv sparat ihop pengar till och hit har hon återvänt gång efter gång.

– Här finns allt: kultur, musikaler, operor, konserter. Allt är stort och fantastiskt.

Sedan några veckor tillbaka är hon chef vid Finlandsinstitutet i London och Londonbo.

– Jag är ett Londonfreak som har kommit till min drömstad.

"Skulle det nu vara min tur?"

Finlandsinstitutet i London har i uppgift att koordinera det finländska i Storbritannien och Irland. Att stöda en positiv samhällelig utveckling och sprida finländsk kultur genom samarbete med konstnärer, forskare och experter.

Gardberg har känt till nätverket ganska länge. Det första besöket vid institutet ägde rum under en fortbildningskurs tillsammans med ett gäng kulturproducenter.

14 år senare kändes tidpunkten att ansöka om chefsposten rätt.

– Nu fanns det ett lämpligt ögonblick i livet. Min mans barn är utflugna och hela vår livssituation är mer flexibel. Skulle det nu vara min tur?

Det skulle det. De fyra kommande åren ligger hennes kontor i Kings cross i centrum av London.

Finländarans do it yourself-mentalitet beundras

Britterna anser att Finland är jätteintressant.

– Basinkomstförsöket intresserar just nu mycket, liksom mammalådan, jämställdhetsärenden – och klassamhället som är betydligt mer obefintligt än i England.

Finland är lite bisarrt och annorlunda men med attityd och kryddat av sarkastisk humor, säger Gardberg.

– Helt tydligt ses vi som lite originella och annorlunda, men inte på ett pinsamt utan ett positivt sätt.

Rätt samma bild stötte hon på i Washington där hon tillbringade förra hösten som forskarstipendiat vid Wilson Center.

Där ansågs Finland vara rent, framgångsrikt och med en utbildning som håller hög nivå. Och så kallt och jävligt.

– Man ser upp till vår do it yourself-mentalitet och vet att finländarna har jobbat hårt för att bygga upp välfärden sedan 40-talet. Samtidigt anses här råda en mindfulness med alla skogar och bastun.

På listan över mest beundrade länder i världen placerar sig Finland på andra plats efter Sverige.

Det är i första hand den sociala välfärden och ett samhälle som bejakar alla som tilltalar utlänningar.

– I Finland anses boendet vara en mänsklig rättighet. Här kan man räkna de hemlösa medan de i andra länder inte bär något samhälleligt ansvar för dem.

I ett litet land är det såklart lättare att se helheten, men det råder helt klart en betydande mentalitetsskillnad, menar Gardberg.

Feministisk svordomskväll på lut

Finlandsinstitutet i London sysselsätter cirka 10 personer, varav 4–6 är stipendiater.

– Finland är det enda nordiska landet som har både ett institut och en ambassad, så vår förankring här är ganska stark.

Att få jobba med att berätta om Finland är rätt tacksamt.

– Vi är ett fenomen här och vi har en samhällsprodukt att sälja.

Men det är inte det största och mest framgångsrika som ska visas upp.

– Finlandsinstitutet behöver inte bjuda in Esa-Pekka Salonen, han kommer till London ändå. Det är inte heller vårt arbete att marknadsföra julgubben och mumin.

Däremot är det den samhällskritiska debatten som ska utvecklas och väcka diskussion.

– Förutom den vanliga kulturexporten ska vi ha ett inflytande och hålla innehållet samhälleligt aktuellt.

I november ordnas till exempel en feministisk svordomskväll där aktörer från Tammerfors som uppträder på Open mick British Library.

Finland är för tillfället det största exportlandet av modern cirkus, tack vare Gardbergs företrädare Pauliina Ståhlberg.

– Det är poängen med att chefsposten inte är längre än fyra år, att den som kommer hämtar med sig något nytt och att Finlandsbilden hela tiden hålls levande.

Längden passar Gardberg bra.

Hon trivs bäst när någonting pågår en viss tid och har stannat på alla arbetsplatser i just fyra, fem år vilket har visat sig vara en lämplig tid.

De första åren lär man sig allt som är nytt, det andra året är man fortfarande ny och energisk, säger Gardberg.

– Jag är som bäst det andra året. Efter fjärde året ser jag mig om efter nya utmaningar.

Hem till Finland en gång i månaden

Det kommer alltid nya drömjobb, säger Gardberg.

Och efter att ha varit verksamhetsledare för Åbo musikfestspel och intendent för filharmoniska orkestern är den nya arbetsplatsen kanske så nära ett drömjobb hon kan komma.

Beskedet att hon fått platsen kom i april. Och samma dag som nyheten offentliggjordes råkade det sig inte bättre än att hela filharmoniska orkestern var på besök på Wiurila gård där hon i våras jobbade som utvecklingschef.

– Det kändes jättefint att få dela nyheten med dem först.

Emilie Gardberg kommer troligen att resa hem till Finland en gång i månaden. Lika ofta räknar hon med att få besök av sin man.

– Vi har redan övat på att bo på olika håll, men nu är det lättare att hålla kontakten då tidsskillnaden inte är lika stor som då jag bodde i Washington

Den gemensamma tiden ser de till att spendera väl.

Som till exempel med en kräftskiva på tumanhand under det senaste besöket hemma i Vartsala i Salo. Och en tur tillsammans till svampskogen.

– Vi är jättebra på att utnyttja den tid vi har tillsammans ordentligt.