På scenen får Berman själv reflektera över sin tro
”Tro”. Det heter pjäsen med urpremiär på lördag.
Dit är det inte många dagar och för skådespelarna är det lite stressigt – som alltid inför en premiär.
– Men mycket spännande, säger Janina Berman som befinner sig i sin loge på Svenska Teatern i Helsingfors.
Efter många decennier vid Åbo svenska teater är Janina Berman för tillfället aktuell i Helsingfors.
Under studietiden vid Svenska teaterskolan i Helsingfors, i dag Teaterhögskolan, satte hennes kurs upp en barnpjäs på Svenska Teatern.
Men med undantag av ett ÅST gästspel har hon inte stått på scenen i teaterhuset en enda gång under sitt professionella liv.
– Nu är det första gången och jag har hunnit bli pensionär.
Berman kontaktades förra året och erbjöds en roll i Julian Garners nyskrivna pjäs ”Tro”.
”En pjäs om människor som hittar sina sanna jag medan världen rasar samman omkring dem.”
– Den handlar dels om religiös tro, men också vanlig tro på människan och på sig själv.
Med sig på scenen har hon Mikael Andersson, Riko Eklundh och Kristofer Möller.
Pjäsen tangerar Finlands agerande under andra världskriget.
– Ganska många judar flydde undan förföljelserna i Europa till Finland. De skickades till små byar i inlandet för att man på grund av samarbetet mellan Finland och Tyskland inte ville ha judar i Helsingfors.
Även om pjäsens handling är fiktiv, bygger den på sanning och är bland annat skriven med inspiration av Rony Smolars berättelser om Abraham Stiller, affärsmannen i Helsingfors som gjorde sitt yttersta för att judarna inte skulle deporteras till Nazityskland och vidare till koncentrationslägren.
– Abraham Stiller är en verklig person men pjäsen ger inte en faktisk rekonstruktion av honom.
Berättelsen börjar i juni 1941. Janina Berman spelar Edith Fischer, en äldre judisk pianolärarinna från Wien.
– Hon kallar sig ateist, men hittar under pjäsen tillbaka till sin sociala gemenskap och gemenskap i sin tro.
Att gestalta en judisk kvinna är spännande och berör Berman själv på många plan.
– Edith tror inte, vad tror Janina? Det är intressant att själv fundera var ligger jag här. Jag är inte någon religiös person, men jag har under de senaste åren sökt mig till mina rötter.
Berman har spelat många roller i pjäser med judisk anknytning, bland annat i den rosade monologen ”Rose” på ÅST, i ERI:s i ”I ljus är trädet rotat” om Simone Weil och så förstås i ”Spelman på taket”.
– Edith och jag har mycket gemensamt, men jag har ju aldrig upplevt hur det är att ha nazismen i ryggen.
Det är fråga om så stora saker, och det handlar om så mycket mer än bara judendomen, säger Berman.
– Framför allt handlar det om hur vi möter och behandlar varandra.
”Utrensning” blev den sista pjäsen för Berman på ÅST våren 2011. Pensionär blev hon officiellt under hösten samma år.
Sedan dess jobbar hon som frilansare och har bland annat medverkat i ”Morbror Vanja” på Klockriketeatern och för tre år sedan i den judiska pjäsen ”Dibbuk” på Universum i Helsingfors.
I den talade skådespelarna jiddish.
– Det gällde att lära sig allt utantill. Det går inte att improvisera på ett annat språk då man inte har andra ord att ersätta med.
Den där glädjen. Glädjen att stå på scenen och kärleken till sitt jobba, det får Janina Berman att fortsätta.
– Jag tycker ju om det! Och jag har ett jättefint yrke då jag inte behöver sluta som pensionär. Fast jag har fyllt 68 får jag fortsätta jobba.
Det är inte alla yrkesgrupper förunnat. Och Berman är tacksam så länge hon kan jobba.
– Så länge fötterna bär och hjärnan fungerar.
Enligt den preliminära spelplanen spelas den sista föreställningen i början av november.
Vad som händer efter det är ett frågetecken.
– Jag får väl lära mig att vara pensionär – det är ganska skönt det också.
Att bli pensionär kändes onekligen skrämmande, hur skulle framtiden gestalta sig nu?
Men det har gått mycket bra, kan Berman konstatera.
Som pensionär har hon haft tid att resa. Och delta i arbiskurser – vilket tidigare varit så gott som omöjligt eftersom en skådespelare oftast jobbar kvällstid.
– Jag har läst hebreiska. Det är riktigt roligt och jag lärt mig så pass mycket att jag kan läsa lite och har ett hum om språket – men ibland kändes det faktiskt som hebreiska.
”Tro” har premiär lördagen den 9 september på Amosscenen vid Svenska Teatern i Helsingfors. Manusförfattare och regissör är Julian Garner.