IFK-damerna tar nya tag från division 1
HANDBOLL. Det har inte förflutit mer än halvtannat år sedan Åbo IFK slogs om FM-medalj på spinnsidan. Men tiderna förändras snabbt. I våras fattade handbollsföreningen på grund av spelarbrist det svåra beslutet att dra sitt damlag ur högsta serien.
Ur spillrorna av det representationslag som tämligen nyligen flög så högt, har i stället ett slags kompisgäng bildats med ambition att spela handboll mera på hobbynivå i division 1. Den serien startar först i oktober.
– Divisionslaget tål egentligen inga jämförelser med ett elitlag. Att vi inleder vår verksamhet nu då klubben har för få spelare att hålla sig med ett FM-lag, är en ren tillfällighet. Vi hade i alla händelser gått in med ett lag i ettan, säger Anna Harri som lade ner sin elitkarriär för ett år sen.
– I själva verket är det inte fråga om nån comeback från min sida. Jag spelar mest på skoj tillsammans med många tidigare lagkamrater.
Det lag som så sent som för ett par veckor sedan inledde sin träning består av flera välkända namn från tidigare FM-upplagor. Här spelar systrarna Heidi Perho och Helen Keto, Harri och Camilla Wennström som 2007 var med om att spela hem FM-brons samt Julia Degerth.
Utöver de tidigare profilspelarna finns ett koppel yngre spelare som behöver skaffa sig erfarenhet att spela i en damserie och åtminstone tre namn från det lag som med minsta möjliga marginal missade slutspelet i fjol.
– Vårt lag är inte spikat än. Några till hoppas vi att dyker upp träningarna. Någon enskild tränare har vi inte. Alla som vill kan vara med och påverka eller testa någon spelidé, säger Harri.
– Vi är många med mångårig erfarenhet av handboll både som spelare och som tränare för olika juniorlag. Här finns allt från sjuttiotalister ända till de som är födda efter millennieskiftet, säger Heidi Perho som också tränar föreningens B-flickor.
Något speciellt resultatmål för säsongen har divisionslaget inte satt upp. Man går in i serien utan att känna någon som helst press.
– Det är jättesvårt att uttala sig om nivån på serien. Vi är med mest för att ha kul och att ge våra yngre tjejer rutin från en damserie. På sikt ska ÅIFK ha ett lag som spelar i FM-serien, säger Perho.
Själv har Perho inte spelat handboll på 13 år. Matcherna i division 1 är inte så många trots att tolv lag ingår i serien.
– Vi spelar bara en enkelserie innan lagen mot vårkanten fortsätter i en övre och lägre slutserie. Jag tror det blir ganska lagom med 2–3 matcher per månad.
För publiken är det fritt inträde till dammatcherna i ettan.
Två spelare som ingick i FM-laget förra säsongen är Emilia Skön och Julia Symes. De tycker det är synd att klubben i år inte har något lag i högsta serien.
– Flera har slutat eller flyttat till annan ort. Studier och jobb kan vara svårt att kombinera med spel på elitnivå. Spelarantalet var för få redan förra säsongen och nu måste vi ta nya tag från en lägre serie, säger Symes som studerar till sjukskötare på yrkeshögskolan Novia i Åbo.
Emilia Skön läser juridik på Turun Yliopisto. På sidan om arbetar hon medan en stor del av fritiden går till att spela handboll.
– Jag hade förstås gärna fortsatt att spela i FM-serien. Att flytta till nån annan klubb var ändå inget alternativ för mig. Pendlingsavstånden hade blivit för långa då jag har mitt liv, mina studier och jobb här i Åbo.
Camilla Wennström är entusiastisk då hon talar om den förestående säsongen. Hon lade av i början av 2010-talet för att få mer tid med familjen.
– Nu brinner jag av lust att få spela igen. Att göra det tillsammans med mina vänner utan att känna nån press gör allt extra roligt.
– Det var nån som påstod att vi nästan har mera fart än FM-laget förra säsongen när vi tränar. Det säger en del om den iver många av oss känner. Nu behöver vi inte konkurrera om spelplatser som tidigare om åren utan alla får spela så mycket de vill och orkar.