Wallah, bror, hör nu på!
Det här är en opinionstext, åsikterna är skribentens egna.
Det var på tåget från Åbo till Helsingfors. En yngling med invandrarbakgrund ett par rader bakom mig tog upp sin mobil. Jag spetsade öronen. Han kom att ge en halv timmes lektion i ungdomsspråk. Ingen runt omkring låtsades höra utan fortsatte med sina egna mobiltelefoner, som sig bör.
Språket var finska men var samtidigt mycket likt förortssvenska från Sverige. Jag blev överraskad men insåg att så måste det ju vara.
Ynglingen hade relationsproblem och ansåg sig och sin vän kränkta. Det handlade om heder. Men det var sättet att tala som fascinerade mig. Mina så spännande iakttagelser var inte nya men sparsamt kommenterade i medierna.
Uppenbarligen finns det likheter mellan förortsspråken i storstäder världen över. Den svarta gatukulturen i Amerika har spelat en stor roll. Världen har krympt till en rapscen.
Invandrarspråket anses kännetecknas av en viss stötig, stackato, satsmelodi. Så också här. Men det som fascinerade mig var intensiteten i samtalet. Den uppringde skulle hela tiden vara på alerten. De vanliga nordiska samtalen är mera som monologer. Man utgår från att den uppringde lyssnar – eller bryr sig inte om ifall denne inte lyssnar.
Ynglingen på tåget insköt hela tiden uppmaningar av typ: Lyssna, hördu, hej hördu, hej bror hör på!
Ord som glimtade till var arabiska wallah ’vid Gud’, inshallah ’om Gud vill’ samt vaga hänvisningar till en moder och hennes rykte.
Tilltalet bror eller veli användes flitigt. I svensk förortsslang förekommer också det mera opersonliga mannen, t.ex. Jalla, mannen! ’Spring du’.
Men varför använda yttrandepartiklar som hörpå, serdu, vetdu (vettu) och tilltal som bror? Den fåordiga jargongen kräver kanske att man kollar att den andre hänger med. Intensiteten är ett sätt att effektivisera budskapet. Trycket i samtalet ökar och motparten tvingas med. Det kan också ses som gruppjargong och maktbruk.
Bäste bror, sa maktens herrar förr. Jalla bäste bror, sa ynglingen från Irak. Broderskap är oundgängligt. Systerskapet är fördolt.
Här kan du läsa fler kolumner av Leif Höckerstedt.