Då timglaset tickar men gaspedalen inte längre fungerar
Det här är en opinionstext, åsikterna är skribentens egna.
När Juha Sipilä lunchtid i går på stående fot gav en kort presskonferens i riksdagen uppträdde han samlat, konkret och med fokus.
Den direkta tv-sändningen förmedlar inte någon känsla av ödmjukhet eller tveksamhet trots att han kan anses backa från tidigare löften eller hot – välj själv.
Det är inte heller det avgörande.
Avgörande är att han och regeringen kan tänka sig backa från det som ännu för en vecka sedan upplevdes så omöjligt, en uppskjuten tidtabell för vårdreformen.
Nu vet vi att det blir så. Reformen träder i kraft, om den gör det, ett år senare än hittills aviserat. Det nya datumet är 1.1. 2021.
För gemene man, patienten, klienten, kunden kan det tyckas som att ett år hit eller dit inte är en så stor sak efter allt hopande och roende; behöver lagpaketets detaljer finslipas så behöver de det. Alla vill väl att det ska bli en fungerade lag och reform?
Ja, det är rätt tänkt vad gäller kravet på mer tid för detaljer och lagtext, men fel tänkt vad gäller den politiska betydelsen av en uppskjuten tidtabell.
En uppskjuten tidtabell är en mycket stor sak eftersom det betyder att nästa val där medborgarna får säga sitt är riksdagsvalet i april 2019, inte det landskapsval som är förknippat med reformen och dess nya landskap.
Vi ber att får återkomma till de konsekvenserna.
Vi måste nämligen understryka att för Sipilä är tidtabellen en alldeles enormt stor sak. Den största faktiskt.
Faller den här reformen faller nämligen hans regering, och om inte åren i politiken förändrat den framgångsrika businessmannen totalt kan det också vara synonymt med hans sorti ur politiken.
Han kan välja att tänka; jag försökte och försökte, men förstår inte landet sitt eget bästa får det faktiskt vara....
Han satte väldigt tydligt sitt eget förtroende på spel i går – även om han samtidigt meddelade att det inte blir något meddelande från regeringen till riksdagen och därmed inget förtroendeomröstning.
Han ger i stället det som heter statsministerns upplysning till riksdagen i dag, onsdag.
När detta skrivs utgår vi alltså i från att de tre regeringspartierna i går kväll har meddelat sitt stöd till vårdreformens nya tidtabell.
En palaver med sina regeringskolleger höll Sipilä på tisdagsmorgonen, men han sade sig vänta på riksdagsgruppernas stöd på tisdagskvällen – underförstått regeringspartiernas riksdagsgrupper, Centern, Saml och Blå.
Oppositionen hann i går applådera den uppskjutna tidtabellen – men flera hade också önskat sig en förtroendeomröstning i dag.
Och i social- och hälsovårdsutskottet sitter de alla, riksdagsledamöter från alla partier. Den springande punkten till en uppskjuten vårdreform ska sökas just där.
Förra veckan präglades av hetsiga gräl, politikerna i utskottet signalerade att de jobbar som inför den yttersta dagen och med timglaset tickande.
Det låter allt annat än rimligt när de försöker räta ut de problem grundlagsutskottet har sett i nuvarande lagförslag för vårdreformen.
Om vi talar om den största vårdreformen i mannaminne och en ny förvaltningsnivå i landet, varför denna oerhörda hets – kunde man tycka.
I måndags sipprade signaler om uppskjuten tidtabell ut, på tisdagsmorgonen meddelade utskottet att det fortsätter sitt arbete in i nästa vecka, och dessutom lades ett par datum in för utskottsarbete i augusti och september.
Att det satt så otroligt hårt åt att få fram den här förlängningen handlade nog inte lika mycket om riksdagsmännen längtan efter sommarsemester som det handlade om de ovan omtalade konsekvenserna för reformens tidtabell och landskapsvalet.
Sipilä som hittills hållit benhårt fast vid att landskapsval ska hållas i höst sa i går att landskapsvalet blir i maj 2019.
Om det kombineras med EU-valet ville han inte ännu säga, men det anses högst sannolikt. Knappast ska finländarna pushas till valurnorna tre gånger inom loppet av två vårmånader.
Märk väl, riksdagsvalet är i april och ett riksdagsval betyder i regel en regering med ny sammansättning. Nu ska det bli landskapsval i maj – vi väljer det organ som ska styra över vården när kommunerna överlåter den till landskapet. Valtågordningen är precis tvärt emot vad Sipilä önskat.
Eftersom vi högst sannolikt har en annan regeringssammansättning efter följande riksdagsval, vad hindrar då att det blir ytterligare förändringar i den lag som riksdagen ska ta ställning till i höst? Hur ser vårdreformen sedan ut?
Så även med en frälsning från tisdagskvällens gruppmöten har Sipilä många hinder på sin väg.
Han gjorde rätt i att backa och ändra tidtabellen. Tidigare en gång blev hans u-sväng (med flyg) omtalad. Gaspedalen har han minsann försökt sig på. Nu skulle det gälla att med stadig hand köra i mål.
Läs även våra reportage med lokala kommentarer om den uppskjutna reformen.