Då Pargas möbleras om

I Gamla Malmen-kvarteren i Pargas finns huset där knypplerskan satt, där låg en gång ett bageri, där har sockenskomakarens hus blivit museum och där finns den gamla andelshandeln, kommunalstugan och så vidare... Här fanns centrum under en svunnen tid.

I dagens samhälle anlitar vi inte sockenskomakaren eller knypplerskan.

I dagens samhälle annonserar skärgårdsstaden Pargas efter mer folk, bland annat i Hbl (två sidor 3.6.). Budskapet är att det här är stället där du kan bo så att du har semesterkänsla 365 dagar om året.

Målgruppen är både inflyttaren och besökaren, varför inte den återkommande båtgästen som kan lockas överväga inflyttning.

Det är inget fel på det, alla vet att reklam är reklam, bilderna är fina och texterna är tilltalande.

Budskapet ska erkännas ha lite sanning i sig också, i varje fall om närheten till havet är ett semesterkriterium.

I Pargas ingår flera tusentals holmar och öar, och hela 110 av dem är bebodda året om. Av kommunens areal är 80 procent vatten.

Reklambudskapet att livsstilen är mycket lugnare i Pargas än i säg Helsingfors är också sant, köer kan uppstå sommartid men i vardagslunken är servicen lättillgänglig och i regel tvåspråkig.

När staden räknar upp sina plus nämns också idrotts- och kulturutbudet, vilket faktiskt för en så liten ort (15 500 invånare) kan anses anmärkningsvärt mångsidigt och stort.

Inflyttare välkomnas med öppna armar och lediga tomter. Pendlaravståndet till Åbo, den knappa halvtimmesfärden, nämns när staden vill locka nya invånare. Den halvtimmen gäller från Pargas centrum. Är det i Korpo inflyttaren hittar drömtomten eller -huset är avståndet till Åbo ett par timmar.

Det som också är en fördel – att Pargas består av fem tidigare kommuner, alla med lite egen profil – är hur som helst också en nackdel, eller i varje fall lite knepigt ur Pargas synvinkel; staden har många centrum.

Hur utvecklar man många centrum samtidigt? Redan när kommunerna blev en (2009) fattades ett prioriteringsbeslut om att satsa på respektive centrumbyar. Det betyder att man har många centrummunnar att mätta.

Att stadens centrum är Pargas centrum är odiskutabelt, men sommartid är det lika uppenbart att turistens centrum ligger kring gästhamnen i Nagu, medan Pargas centrum, Malmen, sällan ser till sådana folk- och båtmängder.

Undantag finns, som under kommande dagar. Pargasdagarna på fredag och lördag brukar vara säkra kort för kommersen i centrum, på söndagen fortsätter folkvandringen i och med gårdsloppisrallyt.

Då folk fyller gator och gränder är ett återkommande samtal, år efter år: Hur skapa mer liv på Malmen, vad göra så så att centrum utvecklas?

Hur stoppa nedsläckningen av skyltfönster längs med gågatan, hur hålla det lokala näringslivet levande?

För det första: Då avser man det näringsliv som små affärer i gatuplan utgör – för det finns ett ytterst lokalt och levande näringsliv, det finns hundratals med aktiva småföretagare och mellanstora företag i till exempel Finbydal och Norrby, och det finns stora industrier som fortfarande sysselsätter fler än vad turismnäringen gör sammantaget.

Och för det andra: Lite oftare kunde man svänga på hela frågeställningen.

I stället kunde man säga: Tänk att här finns hela Nordens största dagbrott ett stenkast från centrum, vilken sevärdhet! Tänk att här finns Nordeuropas största Salvador Dalí-samling i ett privat galleri, vilken sevärdhet! Tänk att vi lever och bor på över 100 holmar och öar, vilken annan stad gör det? Ingen i Finland i varje fall.

Attityderna är alltså en del av problemet. Sen finns det förstås faktorer som påverkar, faktorer som invånarnas konsumtionsvanor, att näringsidkarna själva är i en nyckelposition, att fastighetsägarna kunde hålla en rimlig (läs klart lägre än Åbo) hyresnivå för affärslokaler, att stadens planering skulle möjliggöra satsningar och främja företagandet.

Planeringen har de senaste åren aktivt tagit del i projekt, med allt från tv-program med idékläckande för dagbrottet (gruvan), gästhamnen och Segelrondellens omgivning, till egna initiativ såsom det aktuella planerna på byahus med simhall och andra funktioner.

Den invånare som sommaren 2014 skakade på huvudet åt arkitektvisioner för simbassänger i gruvan eller science fiction-skisser för gästhamnsområdet kan i dagsläget tycka att "ingenting har hänt".

Men det har hänt saker (jämför till exempel Råttis-kvarteret eller Centralparken i dag med för fyra-fem år sedan), och det händer saker.

Byahuset med simhall verkar vara realism, ett nytt affärs- och bostadshus på Köpmansgatan blir realism, kanske de mest storstilade gästhamns/hotellplanerna skjuter över målet men planeringen går vidare och visas upp i Berlin.

Det Pargasbon bör inse är att Gamla Malmen också blev gammal en gång.

Knypplerskans service har inte anlitats på ett tag, en smed finns det faktiskt där i dag också, men serviceutbudet förändras över tiden.

Det händer att orters centrum förskjuts och att centrum möbleras om. Det hör till tidens gång.

Med mer verkstad och mindre gnäll blir det bra – men färdigt blir det aldrig, en ort ska leva och förändras.

**

Läs också om en affär som lägger ned och om en företagare som satsar.