När julilugnet lägger sig kommer frågorna – varför mamma?

kvinna i glasögon
Anna Törnroos-Remes
Publicerad:

Det här är en opinionstext, åsikterna är skribentens egna.

Juli, högsommar, sand mellan tårna, vågskvalp och… familjen. Det är ju mycket som brukar skrivas och diskuteras kring det sistnämnda i semestertider, bland annat hur hålla sams, vilka regler ska man ha kring ditt och datt, och hur balansera allas viljor.

För egen del har det med två barn i rätt olika åldrar rått husfrid mestadels av tiden, men däremot är frågebatteriet laddat till max i år och nu finns det tid för urladdning.

Bra är väl det, för det finns ju hur många frågor om havet, naturen och jordens mående som helst att, försöka, besvara. Dessutom är en marinbiolog nog ändå aldrig riktigt bortkopplad från ”jobbet” under sommarmånaderna då havet och dess invånare är som mest aktiva.

Jag bjussar därför på några frågor ur familjens frågebatteri, och särskilt de som ställts i en strid ström av den minsta i familjen. De frågor som denna två och ett halvt-åring ställer har förvånansvärt ofta rätt komplicerade svar som är en utmaning att förklara på ett enkelt sätt oavsett den frågandes ålder, och de får mig själv ofta att fundera vidare, kolla upp och återkomma. De har dock alla en sak gemensamt, de är av den reflekterande frågetypen och typisk för åldern, dvs. ställs med frågeordet varför.

Varför är den där snäckan där mamma?

Ja det är en kul och bra fråga. Det där är vår största snäcka i havet, en Stor dammsnäcka, som på det där språket som används för djur och växter, du vet, heter Lymnaea stagnalis, och den tycker om att krypa på stenar såhär i strandkanten. Varför? Menar du varför den kryper på stenar? Ja, varför kryper den sådär? Den kryper med sina muskler i den där foten du ser och glider på det slem som den har, antingen för att den är på väg någonstans, kanske för att träffa en kompis eller äta den där lilla snäckan där, eller så rör den på sig för att den äter de små små alger som finns på stenarna. Jaha, nu vill jag gå upp. Okej.

Varför simmar den där fisken sådär mamma? Den där storspiggen där som inte rör sig så mycket med jättestor mage har antagligen en mask i sig. Varför? Sådana parasitmaskar har spiggarna ofta, och den hoppas nog bli uppäten av en mås. Varför? För i fågeln kan den göra ägg som fågeln bajsar ut och blir till nya maskar. Bajs, bajs, bajs. Vill du höra mer? Nä.

Varför gör du sådär mamma? Sätter in laddningssladden i bilen menar du? Ja det gör jag för att vi försöker att inte köra med bensin, du vet det där som vi tanka igår. Varför inte köra bensin mamma? Ja, det är bra om vi på olika sätt inte släpper ut så mycket avgaser i luften som man gör när man kör med bensin (”note to self” för hundrade gången: sluta öppna upp så mycket i svaren). Varför? Hmm, ja alltså, vi människor har släppt ut för mycket avgaser och speciellt något som heter koldioxid. Varför? Ja för att vi under lång tid har använt just bensin och andra ämnen för att bygga många stora hus, flyga, köpa och skicka saker över hela jorden och nu gör koldioxiden det för varmt på jorden? Varför? Ja, för att just koldioxiden gör att den luft som finns högt uppe ovanför marken, atmosfären, håller kvar värmen extra mycket från solen, och det gör att det blir för varmt här på marken och i havet och det blir det mycket mera regn, isen och snön smälter snabbare och på platser där det ska vara kallt, som till exempel där uppe i Grönland där isbjörnar bor, du vet. Och så vill vi ju inte ha det. Nä, inte så ha det mamma, nu fotis mamma. Jepp, jag tror vi behöver litet fotis nu.

Självurladdning av frågebatteriet lär fortsätta hos oss, men fortsätt även ni alla, ta tid att observera, fråga och reflektera över allt det havet och naturen bjuder på. Men för de nära och kära kan det vara fint för husfriden skull att förutom ordet varför, tillägga de övriga frågeorden i den på engelska såkallade 5W1H-metoden för problemlösning: vad (what), vem (who), när (when), var (where) och hur (how).

Här kan du läsa fler kolumner av Anna Törnroos-Remes.

Anna Törnroos-Remes
Publicerad: