A-pojkguldet en skjuts inför framtiden

FOTBOLL

– Nog känns det här guldet som man fått belöning för en lång tids slit. Vi har haft en fin stämning i truppen under hela säsongen. Speciellt kul är det att vinna något med lagkompisar som man spelat tillsammans med i flera år.

Det säger TPS-killarna Anton Lindqvist, 18, och den ett år yngre Wille Öhman, som i söndags fick ta emot sina medaljer efter att Åboklubben för tredje året i rad korats till finländska mästare i A-pojkklassen.

Med sina 40 poäng lägger de svartvita beslag på titeln med två poäng ner till lokalkonkurrenten FC Inter och Helsingfors IFK som tar silver och brons.

Att Inter vann derbyt i sista omgången på Idrottsparkens övre plan har mindre betydelse – TPS säkrade mästerskapet redan i sin näst sista match då laget krossade SJK Akatemia i Seinäjoki med 7–1.

– Att Åbo vinner både guld och silver visar vem som är bäst på fotboll. Träningsmöjligheterna i stan är ypperliga. Det finns fina planer överallt, säger Lindqvist som tidigare spelat i Inter.

Han är hemma från Reso där han i fyraårsåldern började med fotboll. En del av knatteåren tillbringade han i Masku innan han flyttade till Inter där han i ett och ett halvt år spelade i deras 97-lag. För sex år sen fortsatte karriären i TPS.

Öhman stiftade också bekantskap med fotboll långt innan han började skolan.

– Före TPS har jag tillhört Kuppis distriktslag och stadens representationslag i knatteligan Kauppari.

Både Öhman och Lindqvist har planer att så snabbt som möjligt rota sig i TPS herrlag. Sedan i somras har de också ingått i första lagets träningsgrupp.

– Tyvärr slet jag sönder ett ledband i vristen för ett par månader sen så säsongen blev lite kort för min del. Men nästa år försöker jag slå mig in i första laget oberoende om TPS spelar i ligan eller ettan. Jag föredrar att sätta upp säsongsmässiga mål, säger Öhman.

I sinom tid vill båda pröva vingarna utomlands.

– Jag fortsätter att jobba hårt för att förverkliga min dröm. Jag tänker inte på något speciellt land men lika klart är att jag inte vill bli kvar i Finland hela min karriär, säger Lindqvist.

Utöver att de båda siktar på utlandet efter några år i TPS A-lag har de båda två en till sak gemensamt: de trivs bäst på högerkanten av planen. Lindqvist lite högre upp i banan som ytterforward, Öhman i rollen som modern högerback med ett såväl defensivt som offensivt ansvar.

– Mina styrkor är en bra grundfysik, att jag orkar springa upp och ner i hög fart. Jag är mångsidig och anpassningsbar. Med mina ledaregenskaper har jag en förmåga att göra medspelarna bättre, säger Öhman.

Lindqvist lyfter spontant fram snabbheten och bollkontrollen som främsta egenskaper.

– Jag har en bra inläggsfot vågar jag påstå.

På frågan vad de mest behöver förbättra svarar de samstämmigt: "Allt!"

– Det är därför vi lägger ner så mycket tid på det här. Varje träning gör dig bättre. Om man vill utvecklas måste man ligga i.

Träningsmöjligheterna gynnas av att båda spelarna tillhör idrottsakademin i sina respektive skolor. Öhman går andra året i Katedralskolans gymnasium medan Lindqvist är inne på sitt sista år i Åbo yrkesinstitut.

– Skolan och klubben samarbetar och tack vare det undviker vi anmärkningar för att vi inte kan vara med på alla lektioner. För att kunna träna upp till sex gånger i veckan är det nödvändigt.

Vintertid då de ibland tränar i Impivaara finns det bussar som ombesörjer skolskjutsen.

– Det här fungerar jättebra under hela skolåret.

Hemligheten bakom TPS framfart i A-pojkarnas FM-serie den gångna säsongen tillskriver de det breda spelarmaterialet.

– I varje match har vi kunnat ställa en stark startelva på benen. Laget har svetsats samman tack vare att merparten av oss spelat ihop i många år. Vi känner varandra utan och innan.

Tränaren Joonas Laurikainen har också varit med under flera säsonger. Han drillade det lag som för två år sen knep silver i B-juniorernas FM med bland andra Lindqvist och Öhman i uppställningen.

– Joonas har stort förtroende för alla i laget. Genom åren har vi etablerat en intensiv spelstil som går ut på att vi med högt tempo i passningarna dikterar spelet. Om vi blir av med bollen reagerar vi snabbt och jobbar hemåt. Det ska finnas i ryggmärgen hos varje spelare.