Underbara kvinnor som skrattar
Det här är en opinionstext, åsikterna är skribentens egna.
“Kvinnor som skrattar är inte dumma och inte heller farliga. De bara skrattar. Förmodligen av glädje och av passion. Kanske av medkänsla. De vill ge hopp till denna värld och de tror att skratt skapar skratt. De flesta lär sig också att skratta åt sig själva. Hur man gör världen till en lite mer barmhärtig plats.“
Att man år 2024 behöver skriva ut detta svart på vitt känns ofattbart.
Men efter att Kamala Harris fått ta emot kritik och bli kallad galen för sitt skratt, har en motreaktion tagit fart på sociala medier. Det ovanstående citatet delas flitigt på olika språk tillsammans med hashtaggen #laughingkamala.
Kanske har du också sett det i dina flöden?
Hur man kan betrakta ett bubblande och hjärtligt skratt som något dåligt är ett mysterium. Det finns trots allt en hel del forskning som kopplar skratt till en mängd positiva hälsoaspekter.
Skratt kan minska stress, höja smärttröskeln och motverka depression. Det fyller en social funktion och ökar sammanhållningen, eftersom vi skrattar mer när vi är tillsammans. En skrattande människa kan också upplevas som mer äkta.
Men Donald Trump som gett upphov till motreaktionen på sociala medier verkar varken hysa alltför stor respekt för vetenskapen eller själv skratta särskilt ofta.
Och kanske man mot den bakgrunden faktiskt ser “skrattande” som en förolämpning. Särskilt då det gäller en kvinna.
Det finns trots allt en lång historia av att kvinnor i maktpositioner granskas och förlöjligas på sätt som deras manliga motsvarigheter aldrig skulle behöva utstå.
Att skratta, visa känslor eller använda humor i sitt ledarskap är beteenden som män ofta uppmuntras till, medan kvinnor riskerar att avfärdas som oseriösa eller inkompetenta, samtidigt som fokus flyttas från det väsentliga.
Och som kvinna och mamma blir jag både trött, besviken och arg då jag tänker på alla de flickor och unga kvinnor som igen matas med budskapet att det inte spelar någon roll hur hårt de arbetar eller hur kompetenta de är – de kommer ändå att utvärderas och bedömas efter ytliga kriterier som utseende eller beteende.
För oberoende av vad man tycker om Kamala Harris som person eller politiker, borde det stå klart att hon inte nått höga positioner i USA varken genom – eller på grund av – sitt skratt. Tvärtom har hon arbetat hårt och krossat många glastak på vägen.
Samtidigt borde hennes skratt ses som något positivt. För den oroväckande trenden är att vi enligt författarna till boken “Humour seriously” skrattar allt mindre efter att vi fyllt 23.
Medan en fyraåring i medeltal skrattar 300 gånger varje dag, tar det rejält mycket längre för oss äldre att komma upp i samma antal. Till exempel tränar en 40-åring skrattmusklerna ynka 17 gånger om dagen – ungefär en gång per vaken timme.
Att vi skrattar mindre kan ses som en naturlig del av att bli äldre. Vi får mer ansvar, byter ut "Dassboken" mot facklitteratur och diskuterar sakfrågor i stället för galna historier.
En annan möjlig orsak är att vi varit med om att skratt använts för att förlöjliga och förminska. Något som bevisligen kan ske på skolgården, arbetsplatsen och i världspolitiken.
Men hur skulle världen se ut om skratt var ett naturligt tillstånd – inte enbart medan vi är barn? Vad skulle hända om vi alla började skratta mer, som fyraåringar? Om vi vågade visa våra känslor och använda humor i vårt ledarskap?
Kanske är det så att det som Trump plockat fram som en svaghet kan visa sig vara en av Harris styrkor.
Här kan du läsa fler kolumner av Linda Mannila.