Knyttet dansade in på Pargasscen
En mörk och kulen stämning vilar över Knyttet (Kaisa Lallukka) då han vågar titta sig omkring i världen - eller bland publiken i Piug på lördagseftermiddagen, om man väljer att se det så.
Axel Hanses i en slags kombinerad berättar- och medspelarroll har fört in publiken i Knyttets värld, och det gör också musiken. Den förmedlar hur stor och spännande världen kan kännas för ett litet knytt.
När Brännskärsbaserade Teater Kojan gästar Pargas med sagoföreställningen "Vem ska trösta Knyttet?" (baserad på Tove Janssons bok) är publiken med. Barnen deltar och ger både råd och tröst till scenens knytt och skrutt (Ida Törnroos).
Äventyret är fartfyllt även om handlingens tempo är lugnt och scenen hela tiden densamma. Det äventyrliga förmedlas i Teater Kojans version främst av scenografin, musiken och dansen, som känns extra viktig för helheten. Men det här var nu en vuxens funderingar, de bästa recensenterna finns i publiken:
- Det var spännande, säger Freja Cook, som berättar att hon är 5,5 år. Hon känner inte till sagan sedan tidigare så hur det skulle gå för Knyttet var oklart.
- Spännande, är också 3--åriga Sally Sihvonens beskrivning av pjäsen. Mårran... det var spännande, tycker Sally och då får man kanske tillägga att vi inte såg, men nog hörde och upplevde Mårrans närvaro i pjäsen.
Bröderna Kevin, 3, och Vincent, snart 7, Öhman är av olika åsikt. Det var spännande att se hur det skulle gå för Knyttet, tyckte Kevin, även om han hörde sagan kvällen innan. Men Vincent säger:
- Det var roligt, inte var det alls spännande. Om jag också hittat en snäcka? Jo, jag tog hem den.
Det kommer också Knyttet fram till, om både snäckor och upplevelser, det är roligare när de delas med någon.
Simon Strömsund står för musik och scenografi i Teater Kojans "Vem ska trösta Knyttet".
Ida Törnroos står för regi.
Föreställningen är en del av programmet för Finlands 100-års jubileum och festivalen Kulturparlamentet.