Saklighet i ÅA-debatten, tack!
Det här är en opinionstext, åsikterna är skribentens egna.
Det tisslas och tasslas i korridorerna … Akademin smulas sönder inifrån … lärarna lever i rädsla … ! Snälla, tänk lite på vad ni skriver, säger och antyder i offentligheten.
Jag skriver detta som vanlig lärare i ett humanistiskt ämne. Jag har svårt att känna igen min arbetsplats i det jag nu får läsa i ÅU.
I varje fall här – i den normala arbetsmiljön – märker man ingen kris och inget speciellt missnöje med hur rektor Moira von Wright hittills har skött sitt värv vid Åbo Akademi. Skulle jag jämföra, skulle jag säga att kritiken var omildare under de föregående rektorernas tid.
Det finns för all del missnöje i det akademiska samfundet. Det riktar sig inte mot någon person utan, som Emma Strömberg konstaterar (ÅU 2.10.2021), mot universitetslagen och dess implementerande vid universiteten.
Åbo Akademis slimmade styrelse har i dag knappt någon meningsfull representation för stora delar av personalen.
Finns det någon, åtminstone en, konkret fråga där åsikterna går i sär mellan rektor och någon annan instans?
En anonym och tydligen skräckslagen professor (ÅU 28.9.2021) låter förstå att de tidigare rektorerna var mer tillgängliga för improviserade besök och samtal. Det kanske beror på vem man frågar.
Rektor Mattinen var själv en aktiv medlem av Professorsförbundet och hade naturligtvis vänner från det sammanhanget. Rektor Hupa behöll säkert kontakterna med kollegorna åtminstone i den egna fakulteten. von Wright, ehuru Åbobo från början, hör inte från förut till någon grupp av gamla bekanta vid ÅA.
Ledaregenskaper och tillgänglighet är luddiga begrepp. Innan vi drar vidare slutsatser har jag en fråga: Finns det ett stridsäpple? Finns det någon, åtminstone en, konkret fråga där åsikterna går i sär mellan rektor och någon annan instans? Vilken instans i så fall? Jag kan inte urskilja någon kompakt opinion bland personalen.