Vad är det frågan om?

Mannen slokar med axlarna och harklar sig. Han vågar inte se på henne, men frågar ändå.

”Varför frågar du inte?”

Som läsare av denna text får du omedelbart en bild i ditt huvud av relationen mellan dessa två påhittade personer. Din erfarenhet säger dig någonting om situationen.

Du håller redan på att svara på en fråga som inte ens ställts, inte medvetet åtminstone.

Vad handlar detta om?

På ytan står vi inför en fråga om frågande, med en antydan inbyggd, om till exempel sårade känslor och bristande intresse. Vi blev serverade en del mycket bristfällig information om personerna. Resten fyller våra hjärnor på med.

Vad är det som händer?

Vi är som människor bra på att ställa frågor, och på att hitta på svar.

Att fråga är en av människans grundaktiviteter. Vi behöver information; om allt möjligt, om vår omgivning, om oss själva, om varandra. Vi behöver information för att kunna fatta beslut och för att kunna agera. Vi behöver information för vår överlevnad, och för att må bra.

Antagligen öppnade du tidningen idag med en eller flera frågor.

Har det hänt något intressant? Något jag behöver vara medveten om? Vad står det i dagens tidning?

Nåväl. Tillbaka till den ursprungliga frågan.

Varför frågar du inte?

Om du inte frågar, betyder det att du inte anser dig behöva ny information. Du vet redan allt du behöver veta (eller åtminstone tror du det). Du är redo att fatta beslut och agera med den information du redan har. Ibland vill du inte veta sådant som du inte redan vet, eftersom det kunde tänkas leda till komplikationer, smärta kanske, eller behov av förändring, dvs ansträngningar, dvs en sorts smärta, eller obehag – alltså vill du inte veta.

Nåväl. Tillbaka till mannens fråga som blev hängande i luften.

Hon ser förbi honom. Svaret kommer som en högersving i slow motion. Allt i hennes hållning har redan annonserat ut vad hon tänker säga.

”Jag vill inte veta”, säger hon.

Igen vet vi lite mer om deras relation, eller tror oss veta. Hon har redan fattat ett beslut. Någonting har dött mellan dem. Han vill mer än vad hon vill.

Här klipper jag av den fiktiva berättelsestumpen, som fungerat som inkastare i kolumnen.

Varför skriver jag om frågor i min första kolumn i denna tidning?

Frågandet är som mänsklig verksamhet oerhört viktig. Frågorna leder oss till att ta in information. Informationen leder oss till tolkningar. Tolkningarna till känslor och tankar. Våra tankar och känslor leder våra handlingar. Våra handlingar skapar och förstör.

Som man frågar får man svar, brukar det sägas. Stämmer det?

Någonstans har jag läst att vi tänker tiotusentals tankar dagligen, och att 95 procent av alla tankar i dag är samma som de var i går. Det sägs att människan är ett vanedjur. I ljuset av informationen ovan kan vi kanske hålla med. Vi kör våra tankar på repeat most, dag efter dag.

Med mitt skrivande hoppas jag i någon mån kunna stimulera mitt eget och andras tänkande.

Texter som inte väcker frågor är oftast inte särskilt intressanta. Frågelöshet gror som tidigare berörts i a) likgiltighet eller b) antagandet att allt redan är besvarat, det vill säga dött och/eller färdigbehandlat.

Som människor drivs vi av våra frågor, och vi bygger historier av de svar vi får eller hittar på. Dessa historier blir sanningarna om vår värld, och om oss själva.

Men det är frågorna är själva utgångspunkten. Och det är bra så. För ur vår längtan efter det goda, föds de frågor som leder vägen mot målet, och när vi gått tillräckligt många varv, kan vi ana att frågandet kanske är ett mål i sig.

Månne bastun börjar bli varm?