Om OS: Att kämpa väl - tillsammans

Och så var Olympiska spelen slut. Tävling, skådespel och prov på vad människans kropp kan utföra efter övning och träning ofta i många år.

Medaljer och sånger, möten mellan människor, firande och sörjande. Glädje varvat med besvikelser. Nej jag har inte sett allt, men en del.

Jag har lite svårt att känna igen mig i atleterna. Jag har alltid varit mer på åskådarplats eller i amatörlag som spelat för skojs skull. Jo det var handboll och en del volleyboll. Och det finns nya sporter, där jag inte lärt mig regler ännu.

Som åskådare sitter jag och googlar resultat, eller rekord och tider. I mitt sökande dök det olympiska mottot upp: ”Snabbare, högre, starkare – tillsammans” (på latin: Citius, Altius, Fortius – Communiter). Fast det där sista ordet tillsammans lades visst inte till förrän 2021 av IOK.

I tider av splittring kan det vara på sin plats att understryka ett sådant ord. Strävan får inte ske på bekostnad av gemenskapen, är min tolkning. Eller ett uttryck för att utvecklingsoptimismen nu definitivt är bruten. Eller så betyder detta ”tillsammans” att verkligen visa på tävlingens gemenskap, fest och glädje.

Och visst har Paris bjudit till! Med ljusspel och tävlandet mitt i staden. Tydligen ska klockan som guldmedaljörerna klingat i hänga i det nyuppbyggda Notre Dame efter spelen. Olympiaden klingar vidare i staden när ljusen släckts och vardagen återvänder.

Alla vann inte. Alla fick inte jubla. Grundaren Pierre de Coubertin var fullt medveten om detta. Mottot som han hämtat från vännen, en idrottslärare och munk, preciserade han senare med andra lånade ord. Inspirerade av en amerikansk biskop myntade de Coubertin valspråket: ”I OS är det inte viktigast att vinna utan att delta, det viktigaste i livet är inte att segra utan att kämpa väl”. Om ett motto mer uttrycker en organisations mening och mål, är ett valspråk mer knutet till en individs tänkande och livssyn.

När jag nu sitter i soffan med mina eftertankar, så kan jag ändå inte glömma att trots ”tillsammans” så var inte alla världens idrottare där. Inte ens under den neutrala flaggan (Athléte Individuel Neutre) som erbjöds som möjlighet på individuell nivå för de män och kvinnor vars länder inte var välkomna denna gång, Ryssland och Belarus.

Men de var få som valde det alternativet. Att delta under neutral flagg har betraktats som icke-patriotiskt, vilket kan ha ett högt pris för den enskilda personen. Så här i min soffa betraktar jag alltså ett event som inte bara samlar en värld, det även splittrar.

Tillsammans, som är ett till synes enkelt och vardagligt ord, är svårt att gestalta. Det innebär inte att det är omöjligt. Det innebär att det ska användas medvetet och aktivt. Det innebär att det finns en öppning, trots allt. Det gäller att kämpa väl tillsammans – för en värld tillsammans. Inte för att segra, men för att få vara tillsammans i liv och glädje som delas.