Pilgrimsort blir nytt hem för Emma Audas och Patrik Hagman

Åbo svenska församling och Åbo Akademi förlorar två anställda. Församlingspastorn och studentkaplanen Emma Audas blir pilgrimspräst i Vadstena, universitetsläraren och författaren Patrik Hagman börjar arbeta för Linköpings stift.

Det bara gick så, inget var planerat, säger Audas.

– Det fanns de som i fjol sade att vi skulle vara på väg till Sverige, men vi bara skrattade då.

I vintras dök sedan annonsen om jobbet vid Pilgrimscentrum i Vadstena upp. Den framkallade ändå ingen omedelbar reaktion, säger Audas.

– Jag nämnde inte ens först om möjligheten för Patrik, men det fanns något i annonsen som hängde kvar. När jag sedan blev kontaktad från tre olika håll av personer som tyckte att tjänsten skulle passa mig kunde jag inte släppa det.

Allt föll på plats

Så sökte Audas tjänsten. Det var ändå klart från första början att Audas inte kommer ensam: hon och Hagman är en "paketlösning".

– Allt föll sedan på plats för bara några veckor sedan.

Hagman har nu fått anställning som projektledare vid Linköpings stift. som driver Pilgrimscentrum i Vadstena.

Audas börjar som pilgrimspräst i juli, på en ort som betyder mycket för så många.

– Vadstena är en stad med under åttatusen invånare men som årligen besöks av hundratusentals människor.

Det här under normala år, förstås, men som det ser ut är Europa på väg att öppnas upp igen. Det kan snart bli rusning till Vadstena.

En pilgrimsprästs uppgift är att möta människor som besöker Vadstena som pilgrimer, turister eller för att delta i en retreat. Audas arbetsdagar innehåller nattvardsmässa varje morgon och tre bönestunder under dagen.

– Vadstena är i kärnan för hela pilgrimstraditionen. Det handlar om att möta människor på en färd.

Det skojiga är att Audas har drömt om att besöka Vadstena, men det har inte blivit av. Nu har hon ett jobb innan hon kommit dit, för allt har skett på distans, också arbetsintervjun och bostadsarrangemangen.

– Det här är en speciell tid att fatta beslut, säger hon.

Sedan kan man såklart resonera kring begreppet "fatta beslut". Audas tror att det känns som om vi styr våra liv genom de stora besluten men att det ofta är de små vardagsbesluten som formar oss betydligt mer.

Stora saker bara händer, och det kan vara svårt att peka på något visst beslut eller någon viss tidpunkt som avgörande, säger Audas.

– Vissa beslut är för stora för att fattas av en själv. Sedan märker man bara hur det gick.