Kultur gör gott (igen) – och jag njuter till fullo

man med blå keps och solglasögon ler mot kameran
Publicerad:

Det här är en opinionstext, åsikterna är skribentens egna.

”Woke up early and the text of this column just came to me,

Culture feeds my brain and it feels good again,

Admiring art and listening to music at daybreak,

Living in a world of creativity, Let It Be”

Nyligen har vi ställt in klockan på vintertid igen. Jag tänker på sommaren och hösten, och alla de kulturupplevelser av olika slag vi fått uppleva i år.

Kulturlivet har kommit tillbaka efter pandemin och det med besked. Kultur gör gott (”kulttuuri tekee hyvää”) var mottot år 2011 då Åbo var kulturhuvudstaden i Europa.

Utbudet av nya böcker och bokkalas, nya filmer, konstutställningar och musik i år har varit så storslaget att det är näst intill omöjligt att hinna ta del av allt.

För min del har jag njutit av detta till fullo. Nedan några axplock av det rika kulturlivet i Åboland med ett par inslag av det internationella utbudet.

Konserter och musikupplevelser: vi har haft förmånen att se Pargasbandet She’s Leaving Home uppträda med en repertoar från deras nya album "Marmalade Skies" vid tre tilfällen: i Pargas gästhamn, på Brännskär och i Köpmans trädgård i Nagu.

Deras unika arrangemang av välkända Beatleslåtar med klaviatur, bas, trummor och sång har bjudit på oförglömliga minnen och tillbakablickar i världens mest begåvade partnerskap Lennon/McCartneys rika musikbibliotek.

Framförallt har solisten Myyris röst fascinerat publiken både i Åboland och på Beatlesfestivalen i Liverpool i augusti.

Sir James Paul McCartney fyllde 80 år i juni och just på hans födelsedag gjorde She’s Leaving Home en stämningsfull konsert i Pargas.

Sir Paul själv med vänner gjorde en oförglömlig show på nästan två och en halv timme i Glastonbury på midsommardagen. Otroligt!

Själv var jag så begeistrad av detta att jag såg hela "Get Back"-filmatiseringen (regisserad av Peter Jacksan ) om hur The Beatles skapade sina kompositioner, samt deras sista live uppträdande på hustaket i Savile Row i London i januari 1969.

Introt till denna kolumn var inspirerad av denna filmatisering och jag kan inte sluta förvånas över den begåvning som omgav The Beatles: hur lätt melodierna och arrangemangen kom till dem ännu i slutskedet av detta fenomenala samarbete mellan fyra polare från Liverpool.

Musikupplevelserna har fått en djupare mening i och med gitarrlektionerna med Janne Engblom på Musikinstitutet Arkipelag.

Han har en pedagogisk förmåga att lära ut både teori varvat med praktiska tips. Således har flera Beatleslåtar som "Get Back" och "Two of Us" fått en ny dimension.

Erja Lyytinen och hennes band har bjudit på flera fina konserter i år. Hon är inte lika känd i sitt hemland som ute i världen. Erja är en kompositör, singer-songwriter, samt blues- och slidegitarrist av rang, som spelat med bl.a. blueslegenden Joe Bonamassa .

Hon har röstats fram på andra plats av tidningen Guitar World år 2020 och valdes nyligen in i galleriet i musikmuseet Fame i Helsingfors och hennes trio uppträder där den 23 november.

Denna vecka såg vi henne på Utopia Club i Åbo med musik från det nysläppta albumet ”Waiting for the Daylight” – ett riktigt rockalbum i min smak. Gitarristlegenden Carlos Santana har kort och gott sagt om henne: ”She is the future.”

Bokupplevelser blandat med musik har handlat om bl.a. bröderna Kjell och Mårten Westös nyutgåva "Åren", en mycket läsvärd och personlig samling av miniessäer omfattande deras minnen sedan pojkåren till nuet.

De uppträdde med sitt coverband WHAT? i Framnäs i september och vi fick möjligheten att prata med dem igen på Café Tiljan för några dagar sedan.

Rekommenderar boken varmt, den påminner lite om Kjells tidigare novellsamling "Lugna Favoriter", men har ett större djup med kanske något tunga minnesbilder om hur brödernas mor insjuknade mentalt och vårdades i flera episoder i Veikkola.

Trots det, eller kanske snarare tack vare denna tragedi, finns det en stark underton av empati och värme i boken.

Konsutställningar: tror faktiskt att jag aldrig förut har besökt så många konstutställningar som i år. Skärgårdscentrum Korpoströms utställning "Migration" handlade om flyttningsrörelsen och vad migration i ett bredare perspektiv betyder idag.

Mycket berörande och lokalen i Korpoström lämpar sig väl för både tematiska utställningar och seminarier. I augusti 2023 kommer vi att arrangera vårt första A’Pelago Initiative evenemang om kreativitet, innovationer och kultur just i Korpoström. Vi ser fram emot det.

I övrigt har Åbo bjudit på fina utställningar, bl.a. "Moving Images" på WAM är att rekommendera. Den mest tankeväckande utställningen var Martina Snåres "Emotions Faced" i Sbeliusmuseum i september-oktober.

Hennes berörande konst avbildar olika kvinnoöden och en av de fina målningarna med namnet "Spotty" fann sitt nya hem i vårt vardagsrum.

Utställningar i skärgården och i Åbo varvades på ett besök på Lousiana, ett museum för modern konst i Danmark, där vi besökte min syster Fia i augusti.

Konsthösten avrundas med ett besök i vattenlagret vid Observatoriet, där vi ska se Roger Broos donationssamling med temat "Mer än mina ögon kan se". Det ska bli ännu en spännande kulturupplevelse.

Kultur gör gott. Jag önskar alla ÅU läsare ett inspirerande vinterhalvår i kulturens rika värld.

Läs fler kolumner av Timo Ketonen här

Entreprenör och placerare, bosatt i Nagu och Åbo
Publicerad: