Reportage

1000 båtar i Rosala i juli – Bjarne Eriksson har byggt upp gästhamnen från noll

Vid gästhamnen i Rosala börjar säsongen vara över för den här gången, och bara ett fåtal båtar ligger vid bryggorna i den skyddade viken. Ännu i september brukar man ha några gästande båtar i veckorna, medan öppethållningen i oktober begränsar sig till helgerna.

– Då blir det båtupptagningar i veckorna, säger Bjarne Eriksson, som byggt upp gästhamnen från noll och sedan dess drivit den i 41 år.

Det har varit en bra sommar i gästhamnen.

– Bättre än i fjol. Juni var tystare, juli var bättre och augusti var ungefär lika som i fjol, säger Eriksson.

Coronan har inte stört verksamheten i gästhamnen, tvärtom har man haft mer folk än tidigare, även om de internationella gästerna lyst med sin frånvaro.

– Mycket cyklister och tältare, och mer husbilar än förr har här varit.

1 000 båtar i juli

I juli var det bråttom och Eriksson räknar att han hade cirka 1 000 gästande båtar, jämfört med 670 samma tid i fjol. Gästerna kommer främst från Helsingfors och Åbo.

Många besökare har sin båt i Dalsbruk, och kommer via Rosala gästhamn för att tanka innan de beger sig vidare mot till exempel Örö.

Start med bränsle

Verksamheten här i hamnen fick sin början med enbart bränsleförsäljning.

– Då det kom en ny förbindelsebåt, ”Rosala”, som kunde ta en tankbil ombord slog jag till.

Sju år senare, år 1988, byggdes gästhamnen. Numera finns här också gas, tömning av septiktank och förstås bastu, tvättstuga och annan service som hör till. Även uthyrningsstugor finns till förfogande.

– I början var 64 båtar rekordantalet här, men det var på 90-talet då båtarna var smalare. Nu har de blivit så mycket större att jag inte få plats för fler än 45-50 båtar. Det samma gäller vinterförvaringen – folk byter upp sig. Från båtar med 50 hästkrafter kan det numera handla om upp till 250 och mera. Men det är nog några år ännu tills båtarna går på el, då är jag inte med mera, säger Eriksson.

Även om Eriksson snart blir 69 år går han inte i tankar om pension. För vare sig dottern eller sonen är det nu aktuellt att ta över, och Eriksson är inte beredd att helt lägga av eller sälja.

– Visst är det lite synd då jag byggt upp det här att de egna inte vill fortsätta.

Det här är ursprungligen Erikssons barndomsställe, som han ärvt av sina föräldrar, och han trivs med att vara hemma.

Matställe och affär stängde för tre år sedan

Eriksson har valt att krympa verksamheten. För tre år sedan kom han med sin fru överens om man stänger matstället och butiken här i hamnen. Personalen kunde då minskas med många personer.

– Sedan vi blivit pensionärer är det sämre med orken. Dessutom är det svårt att få personal hit. De måste ha någonstans att bo också. Kunderna har nog saknat matstället och butiken, de är vana att kunna äta här.

En liten shop för basvaror finns numera i anslutning till hamnkontoret.

Nya årstider kommer med nya sysslor

Bjarne Eriksson känner en viss lättnad över att den mest hektiska säsongen är över, nu får han vara i fred och greja med egna projekt. Dock uppskattar han att träffa alla gäster – gamla som nya – under sommaren.

Att driva gästhamn lever Eriksson inte på, utan nästa årstid kommer med nya sysslor. Allt har sin charm. Eriksson är likt många andra skärgårdsbor en riktig mångsysslare. Han är bilmekaniker i grunden, men har också utbildat sig till svetsare och gått kurser i båtunderhåll.

Om hösten bygger Eriksson ute i skärgården. Från jul till mitten av mars är det service av båtarna i vinterförvaringen som sysselsätter honom. Ungefär 75 båtar handlar det om.

– Tio av femtio båtar har något fel som jag åtgärdar. Det kan vara en vattenpump som ska bytas, en vajer som är stel, eller något som är löst. Handlar det om svårare elektronik skickar jag vidare till märkesverkstad.

Våren går till att sjösätta båtar och hösten till att ta upp dem. Däremellan gäller det att hålla fastigheterna här i skick, inventera, städa undan efter sommaren och fixa på egna projekt. Sysslorna tar aldrig slut.

Här kan du se fler bilder från Rosala gästhamn.