Överflöd och liv – "någonting, måste ju kunna ta mig dit, där jag vill vara"

Även denna morgon inleddes med en bekant känsla av otillfredsställelse. Varför? Ny dag, men med samma innehåll. Varför har jag inte, trots mina fyrtiofyra år av livserfarenhet, hittat den avgörande ingrediens som leder till genombrott och låser upp allt? Har du, kära läsare, hittat det?

Det som gör en framgångsrik och lycklig.

Vid frukostbordet bläddrar jag förstrött igenom sociala medier. Det liv jag drömt om finns ju. Jag ser det med egna ögon på telefonens skärm. Glada vältränade människor, med ett överflöd av energi, tid och pengar.

Vad är det jag gör fel? Kanske jag borde slipa på min strategi och på min femårsplan? Kanske jag borde hitta en mentor, som har bättre koll än jag? Någon som kan leda mig rätt? Kanske en nätkurs, om något nytt system att tjäna pengar online?

Någonting, måste ju kunna ta mig dit, där jag vill vara.

När jag kör mellan kundmöten och lunchrast sätter jag på Youyube på telefonen och följer med podcast-innehållet med ett öra och ett öga. Kanske dyker det upp någon ny, nyttig information?

På eftermiddagen drar jag på mig joggingskorna och springer, med en ljudbok i öronen. Alltid en ljudbok. Två flugor i en smäll. Effektivt. Ger försprång, har jag hört, kanske i en ljudbok, kanske på YouTube, jag minns inte längre var.

Nu säger skådespelaren, som läser författarens (en framgångsrik professor) ord för mig: ”Man behöver stunder av tomhet, för då ökar hjärnans plasticitet, och man lär sig snabbare.”

Jaha. Jag har alltså gjort fel hela tiden.

Nästa gång springer jag utan ljudbok, tänker jag.

Information är det ingen brist på.

Ju mer jag letar, desto mer frustrerad blir jag.

Jag sätter mig i arbetsrummet, tittar ut genom fönstret, på våren som kommer. Påsken är här. Den tid på året då vi ser omvandling och återfödelse överallt. I Naturen. Inte i oss själva.

Sedan urminnes tider har vi på norra halvklotet firat detta. Att ljuset övervinner mörkret och att världen igen blir fruktbar och tillmötesgående.

Nu gäller det att så i rätt tid, och ha lite tur med vädret, men framför ska man ju kunna tillgodogöra sig information, och göra rätt saker, när det gäller odling. Information sprungen ur årtusenden av mänsklig erfarenhet av jordbruk.

Sedan sköter grödan sig själv, och man får skörda i överflöd, äta sig mätt och sälja åt andra. Ett överflöd att vänta. Eller?

Jag har lite karikerat mig själv och många andra hittills i texten. För visst är det lätt hänt att man glömmer bort att de egna handlingarna och besluten har tung inverkan på framtiden. Likaså glömmer, åtminstone jag, emellanåt, att det sällan är brist på information som håller mig tillbaka, utan snarare brist på självinsikt och/eller handling.

Trots att jag i princip vet, är jag ändå, liksom många andra, fängslad av idén om att det finns patentlösningar eller en någon ny kunskap, eller insikt, som kan lösa alla problem.

Det är mänskligt. I alla tider har det funnits ledare, profeter, lärare och entreprenörer, som varit beredda att erbjuda sådana idéer och patentlösningar – helt enkelt för att många varit och är beredda att betala. Högt pris, om man får ett överflöd av allt man vill ha, är ju en struntsumma.

Jo-nej. Jag skall nog fortsätta göra sådant som är av värde för andra, och för mig själv, helst tillsammans med människor jag tycker om.

Konstigt nog räcker det ofta till, till att fylla vardagen med mening, och vädra ut de där ovälkomna känslorna av otillfredsställelse och otillräcklighet. Ändå är rätt information kritisk, men utan rätt handling är den inte mycket värd.

Här kan du läsa fler kolumner av Johan Franzén.