Kan en vetenskaplig undersökning vara en språkfråga?

Kan en vetenskaplig undersökning vara en språkfråga? Den frågan kan man med rätta ställa sig.

Det finns inget som säger att ett undersökningsmaterial måste finnas på svenska, inte ens fast man friar till svenskspråkiga familjer att delta i en undersökning.

Ett kollsamtal till Åbo Akademis forskningsetiska nämnd bekräftar saken. Här har inte begåtts något fel.

För det är fritt fram, både för finskspråkiga och svenskspråkiga att låta bli att delta i undersökningen.

Så varför reagerar skolhälsovårdarna och de svenskspråkiga familjerna?

Jag tror att reaktionerna berättar något om att den kartläggning och den hjälp som erbjuds barn med ångest är otillräcklig.

Och att den hjälp som erbjuds just svenskspråkiga barn och unga överlag, är otillräcklig.

Och att man är rädd för att fråga – eftersom det kanske inte finns några svar. Tänk om det visar sig att ens 10-åring får höga ångestpoäng, men hjälpen sedan uteblir? Det i sig skapar ångest.

Forskarna hävdar att uppemot 18 procent av alla barn och unga lider av ångest och de allra flesta blir utan hjälp. Något som kan få tråkiga följder senare i livet.

Att Forskningscentret för barnpsykiatri då håller på med att jobba fram en lättillgänglig metod som tar hand om hela familjen, inte inbegriper svårbeställda besök hos psykolog eller kurator utan ett strukturerat program på distans med handledning och uppföljning, ja - det låter väl bara så bra att det, trots att det tillsvidare bara handlar om en undersökning och en metod som testas,  är något man vill delta i.