Ny bok berättar om tiderna då Dragsvik befolkades av kommunistiska fångar – och hur "Ekenäs universitet" splittrade yttervänstern

I skrivande stund har utvecklingen i världen gjort så att 150 amerikanska soldater är inkvarterade i Dragsvik i Ekenäs för att förkovra samarbetet med Finlands försvarsmakt.

Men för cirka 100 år sedan var Dragsvik landets största fängelse och grogrund för revolutionära kommunistiska idéer.

Det mesta ny information

Historikern Sture Lindholms senaste bok ”Ekenäs universitet – Där inbördeskriget inte slutade 1918” belyser just detta, det vill säga Dragsvik från inbördeskrigets slut 1918 till de så kallade kommunistlagarna 1930.

– Det mesta i boken är ny information. Även om 1918 är bekant har få noterat att Dragsvik faktiskt var ett fängelse också under 1920- och 1930-talet, säger Lindholm.

Boken har sitt ursprung i Lindholms under arbete varande doktorsavhandling vid Åbo Akademi. I arbetet har han fått hjälp av Cecilia Toivanen, en ung historiker från Helsingfors universitet, som i sin forskning specialiserat sig på början av Finlands självständighetstid.

– Hon började som min assistent men jag insåg snart att hon är minst lika skicklig som jag på att hitta i arkiven och behandla materialet. Det föll sig naturligt att hon var med ända till slutet. Jag skulle knappast ha orkat med det på egen hand, säger Lindholm om arbetet som tagit fyra år i anspråk.

Man har samlat material även för en fortsättning om 1930-talet.

Boken börjar hösten 1918 då de röda fångarna snart fick sällskap av andra i Dragsvik.

Under åren 1920 och 1921 dömdes efter Detektiva centralpolisens utredningar flera personer för högförräderi och landsförräderi och skickades till Dragsvik.

– En ny typ av fångar varav många var ledande kommunister skickades till Dragsvik för att avtjäna sina straff i olika repriser under hela 20-talet.

Fångar studerade "statsvetenskap"

Från 1921 fick de politiska fångarna specialrättighet att studera i fängelset. De började läsa statsvetenskaplig litteratur, dock i hemlighet enligt direktiv om litteraturen från Moskva. Det är därför man kallar fängelset i Dragsvik för ”Ekenäs universitet”.

– Kommunisterna ansåg det som en bra sak om man brann och fick komma till Ekenäs för att förkovra sig i kommunismen och vila upp sig.

Tvångsarbetsinrättningen i Dragsvik förvandlades till en underjordisk ”högskola” för blivande revolutionärer, som den statliga finländska säkerhetspolisen gjorde sitt bästa för att hålla ögonen på eftersom kommunisterna sågs som ett allvarligt hot mot det finländska samhället.

År 1927 fångas Jalmari Rasi, som varit något av kommuniströrelsens spindel i nätet, av Detektiva centralpolisen. Han avslöjar allt om FKP:s verksamhet vilket leder till fler gripanden och till att polisen får en bättre koll på kommunisternas förehavanden i landet. Under den här tiden har Socialdemokraterna bildat regering med Väinö Tanner som statsminister men det är fortfarande kommunisterna som kontrollerar fackförbunden i hög grad.

Riksdagsmän förpassas till Dragsvik

Begreppet ”Ekenäs universitet” har figurerat i finskspråkiga gymnasieböcker och den här tiden har skrivits om av bland andra professor Henrik Cederlöf och författaren Sirpa Kähkönen, men i det stora hela är det ett relativt okänt kapitel även om den ideologiska splittringen som skedde i Dragsvik har haft en stor betydelse för den politiska utvecklingen i Finland.

När Socialdemokraterna slog in på en annan ”mer rumsren” väg efter inbördeskriget, inte minst genom Väinö Tanner som var ordförande för partiet 1918–1926, växte det ideologiska avståndet till yttervänstern som grundade Finlands socialistiska arbetarparti, SSTP, som 1920.

Partiet fick 27 mandat i riksdagen 1922 men partiet upplöstes av regeringen 1923.

– Då häktades både funktionärer och riksdagsmän. År 1924 dömdes 189 personer med anknytning till partiet till fängelsestraff för förberedelse till landsförräderi. Största delen av riksdagsgruppen förpassades till Dragsvik.

I Dragsvik uppstod en hård intern kamp inom den finländska kommunistiska rörelsen som handlade om huruvida man skulle följa Finlands kommunistiska parti FKP:s order från Moskva eller inte.

En del av de dömda fångarna valde att följa Finlands kommunistiska parti, FKP. En av dem var Arvo ”Poika” Tuominen, tidigare partisekreterare i Finlands socialistiska arbetarparti. En av dem som valde en annan väg var Niilo Wälläri, sedermera ökänd ordförande för sjömansunionen.

Wälläri retade dock upp sig på bland annat sättet på vilket FKP styrde förhållandena i fängelset. Debatten går het i den underjordiska tidningen ”Elämää yössä” som fångarna smugglar i sina kalsonger från cell till cell. Tillsammans med sina anhängare ger Wälläri ut skrivelsen ”Irti emigranteista” 1925 och inleder samtidigt sin utbrytelse från det kommunistiska partiet som blir definitiv 1929–1930.

Hungerstrejk med fackliga följder

Under åren organiserade FKP-trogna kommunisterna hemliga råd som organiserade en hel del motstånd mot fängelseledningen. Man vägrade gå till kyrkan, ordnade sabotage- och maskningskampanjer i verkstäderna och en bykstrejk som kulminerade 1922.

År 1929 blir en sedan länge planerad hungerstrejk bland fångarna förstasidesstoff. För att stötta fångarna utlyste Suomen Ammattijärjestö, SAJ, en generalstrejk som bland annat SDP motsatte sig. Efter detta började socialdemokratiska branschförbund lämna det kommunisttunga SAJ och ungefär ett år senare grundades Suomen Ammattiliittojen Keskusjärjestö SAK, på svenska FFC.

– Det är viktigt att notera att den kommunistiska rörelsen spricker i Dragsvik. Många hoppar av och en stor del av energin går åt till att bekämpa varandra internt. Man kan inte förstå politiken efter 1940-talet om man inte känner till denna utveckling. Nyckeln finns i Dragsvik, säger Lindholm.

Landets största fängelse

Dragsvik var på sin tid landets största fängelse med mellan 600–1 000 fångar, det vill säga en grupp ungefär lika stor som antalet beväringar i dag. Av dessa var ett hundratal politiska fångar, dels gamla röda fångar, dels nya fångar med kommunistsympatier. Resten var vanliga bötesfångar och tukthusfångar.

Ändå var och är denna tid i Dragsvik relativt okänd lokalt.

– I och för sig satt vakterna på krogen i Ekenäs och tvångsarbetsinrättningen hade en butik vid torget. Men Dragsvik var mycket finskt på den tiden och betraktades mest som ”fängelset där ute”, säger Sture Lindholm.

Boken ”Ekenäs universitet – Där inbördeskriget inte slutade 1918” lanseras i Ekenäs gymnasium den 25 oktober. Tillställningen är öppen för allmänheten.

Intresserad av att läsa fler ÅU-artiklar?Första månaden bara1,00 €! Klickahär.