Kilpi befordrade sina sista beväringar i brigadens anda: "Man måste uppleva den för att förstå den"

I går befordrade brigadkommendör Juha Kilpi sina sista rekryter till jägare vid Nylands brigad i Dragsvik. Den 1 mars efterträds han på posten av Jyri Kopare som i dag arbetar som avdelningschef för underrättelseavdelningen vid Marinstaben.

Två speciella år

Kilpi avgår efter ett par minst sagt omvälvande år. Men han vill hellre att man minns hans tid vid brigaden, inte honom som person.

– Då vill jag att man tänker på det som två speciella år. Först kom coronan och sedan ett förändrat säkerhetsläge på grund av kriget i Ukraina. Men vi har arbetat tillsammans i brigadens anda och klarat alla förändringar.

Om han velat prägla verksamheten på något sätt, så är det genom att betona samhörigheten och omsorgen för varandra.

– Jag har alltid framhållit att vi måste bry oss om varandra, var och en är viktig. Det har varit mitt budskap. Om man är ledare inom det militära är det viktigaste att ta hand om sina underordnade. Det har fungerat ganska bra här.

Kilpi understryker också vikten av positivt tänkande.

– Då klarar man av också svåra saker.

"Annars ser man ju dem bara på film"

Brigaden har fått kanske mer publicitet än någonsin tidigare tack vare det täta samarbetet med den amerikanska marinkåren.

– Jag har varit över 30 år i Försvarsmakten. Jag hade aldrig trott att jag skulle ha kommandot över trupper ur den amerikanska marinkåren i tre månader. Men det visar att världen förändras.

Kilpi ser det som en mycket positiv och intressant upplevelse.

– Samarbetet fungerade bra. Vi fick positiv respons. Det var en bekräftelse på det vi redan visste, det vill säga att vi är bra på internationellt samarbete vilket brigaden har lång erfarenhet av. Vi har samarbetat med Sverige i över 20 år.

– Det krävde mycket arbete men det påverkade både personalen och beväringarna positivt att vi faktiskt lyckades med de amerikanska truppernas vistelse här. Annars ser man ju dem bara på film.

Lätt att jobba med amerikanerna

Det var lätt att jobba med amerikanerna och många vänskapsband knöts under de tre intensiva månaderna.

– De amerikanska truppernas kompanichef var faktiskt här på Trettondagsbalen och firade med oss. Det visar att man var nöjd med vistelsen.

Om det är någonting Kilpi kommer att sakna så är det utmaningar.

– Att lösa svåra situationer tillsammans. Det är därifrån Nylands brigads anda kommer. Men man måste uppleva den för att förstå den.

För Kilpis efterträdare Jyri Kopare är Nylands brigad i mångt och mycket en ny bekantskap, om man inte räknar de tre senaste dagarna.

– Jag har deltagit i övningar och operativ planering med brigaden men inte jobbat här. Men jag har en positiv bild av brigaden.

Inför sin nya uppgift säger Kopare att man diskuterat grundsakerna som beredskap och trupproduktion.

– Men också om hur man kan utveckla försvarsviljan och fortsätta det internationella samarbetet, vilket jag hoppas vi kan göra. Vad jag förstått kommer det att fortsätta. Jag har själv en stark internationell bakgrund. Det intresserar mig.

Hoppas bli en i gänget

Som ledare hoppas Kopare kunna vara tydlig med riktning och mål. Han vill också se en bra balans mellan resurser och uppgifter.

– Och så hoppas jag bli en del av gänget. Ordet tillsammans kommer att vara viktigt för mig.

Kopare talar en mycket bra svenska. Det tackar han skolsvenskan för men han befästa kunskaperna på senare år.

– Jag gjorde min högre stabsutbildning i Sverige 2007 till 2009. Där använde vi ganska mycket engelska men jag ville speciellt öva svenska. Min personliga målsättning var – och är fortfarande – att utveckla mina språkkunskaper.

Kopare tar över som brigadkommendör den 1 mars. Han är bosatt i Helsingfors där han har fru och två barn på 15 respektive 17 år.

– Jag kommer att ha en enrummare här som jag antagligen bor i några dagar per vecka.

"Tillbaka på fältet"

Kopare har varit en lång tid i olika stabsuppgifter, bland annat i Bryssel, vid Huvudstabens underrättelseavdelning och vid försvarsministeriet.

– Jag ser det som att jag är tillbaka på fältet nu. Det ser jag fram emot.

Jag frågar, apropå säkerhetslägets helomvändning under Kilpis tid, om hur Kopare ser på framtiden.

– Eftersom jag kommer direkt från Marinstabens underrättelseavdelning kan jag tyvärr inte kommentera det.

Knappt 1 300 anhöriga var anmälda till de cirka 470 rekryternas krigsmannaeden och -försäkran i Dragsvik på fredagen. Eden avlades första gången av jägarna på fastlagstisdagen den 13 februari 1918. I eden lovar beväringarna bland annat att alltid såväl i fred som i krig, försvara sitt fosterland och att inte vika från sin trupp eller post.

– Vi är här för att träffa min ende son, rekryt Cedric Gyllenbögel, säger hans mamma Soile Gyllenbögel i sällskap av hans morfar Timo Lemola.

Esboborna var senast på brigaden på de anhörigas besöksdag. Sedan dess ha Gyllenbögel fått kämpa på.

– Han kommer inte lätt undan. Januarivädret har varit både vått och kallt. Disciplinen är hård, säger hans mamma och skrattar.

Det verkar inte gå någon större nöd på sonen. Hans glade morfar är imponerad av förhållandena på brigaden.

– Det var klara direktiv om hur man skulle anlända. Byggnaderna är restaurerade och i bra skick. Också uteområdena är prydliga. Det visar att Försvarsmakten sköter om sina fastigheter.

"Grunden ändrar inte"

I sitt tal till rekryterna konstaterade Kilpi att läget i Ukraina och det eventuella medlemskapet i Nato upptagit allas tankar, både i hemmen och bland beväringarna.

– Vi har sett att säkerhetssituationen kan förändras snabbt. I och med ett eventuellt Natomedlemskap kommer vår försvars- och säkerhetspolitiska ställning att förändras. Men grunden på brigaden ändrar inte – vi forsätter utbilda beväringar och reservister.