Om drygt 400 dagar testas vår nyaste demokratiska nivå på allvar
Det här är en opinionstext, åsikterna är skribentens egna.
Om drygt 400 dagar, söndagen den 13 april 2025, är det val av fullmäktige i kommuner och välfärdsområden. Dubbelvalet till två självstyrande nivåer är unikt för finländska förhållanden.
Valförrättningen, med uppskattningsvis 30 000 kandidater i kommunerna och 10 000 kandidater i välfärdsområdena, kommer att vara en utmaning både för väljarna och för valmyndigheterna.
Men framför allt blir valet om ett drygt år det första egentliga testet på vad Finlands nyaste demokratiska nivå, välfärdsområdena, går för.
Det första valet av välfärdsområdesfullmäktige den 22 januari 2022 var nämligen på många sätt exceptionellt. Två år senare är det tydligt att varken väljarna, partierna eller medierna riktigt förstod vad valet och reformen skulle komma att innebära.
Välfärdsområdesvalet 2022 ordnades bara ett halvår efter att riksdagen godkänt de lagar som ledde till att det grundades en ny förvaltningsnivå. Enligt Europarådets rekommendationer är det minsta möjliga marginal för att ordna ett nytt allmänt val.
Valrörelsen och medierapporteringen präglades av ett förr–nuperspektiv. Även om det fanns en del kritiska röster, låg fokus i valdebatterna stor utsträckning på vad som blir bättre när en länge planerad samordning av social-, hälso- och sjukvården äntligen blivit av.
Välfärdsområdenas verksamhet var ännu ett oskrivet blad, som varje parti kunde måla sin egen vision om framtiden på.
Centerns Annika Saarikko utlovade att det ska finnas minst en hälsostation i varje kommun. Samlingspartiets Petteri Orpo gillade inte reformen, men sa att den borde utnyttjas för att effektivera servicen. Vänsterpartierna såg reformen som en möjlighet att rädda välfärdsstaten och garantera rättvisa i tillgången till offentlig service.
Eftersom välfärdsområdesfullmäktige valdes ett år innan servicen i praktiken överfördes till välfärdsområdena saknade valet det normala inslaget av retrospektion och ansvarsutkrävande.
De få som röstade i valet, 47 procent av alla med rösträtt, satsade på säkra kort: kommunala förtroendevalda, riksdagsledamöter och personer med en yrkesbakgrund inom social- och hälsovården.
Indelningen i 21 välfärdsområden var inget som vanliga väljare behövt förhålla sig till tidigare och för partierna var det en helt ny arena för kandidatnominering.
Även om hela tanken med reformen var att på sikt åstadkomma genomgripande förändringar av resursanvändningen och serviceutbudet inom den offentliga vården och omsorgen, visste ingen i januari 2022 att de tuffa besluten om servicenät och servicenivåer skulle komma så snabbt.
De 1 379 fullmäktigeledamöter som valdes att sparka igång den splitternya demokratiska nivån har haft ett otacksamt uppdrag att försöka skapa något nytt, samtidigt som de ekonomiska utsikterna försämrats.
Följer man med medierna vintern 2024 kan det förefalla som om inget gott kommer från välfärdsområdena. Då är det bra att påminna sig om att förändringar tar tid och gör ont. Vi hade haft samma diskussion om försämringar och centralisering också om staten eller de stora städerna tagit över social- och hälsovården från kommunerna.
Fördelen med att förändringarna inom vården är rubrikstoff i stort sett varje dag är att väljarna om drygt 400 dagar har bättre kläm på vad de röstar om när de lägger sin röst i välfärdsområdesvalet.
Här kan du läsa fler kolumner av Siv Sandberg.
Kommentarer
Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Vi godkänner inga länkar till externa webbplatser i kommentarerna. Kommentarerna modereras. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.