60 000 människor, 30 grader varmt och otroligt trångt – men absolut värt det
Det här är en opinionstext, åsikterna är skribentens egna.
I onsdags var jag, precis som 60 000 andra, på Malms flygfält och svettades och trängdes i den gassande solen. Det var såklart Ed Sheerans konsert som ordnades där och biljetten hade jag köpt redan i september.
Klockan 13 tog jag mitt pick och pack och rusade iväg från redaktionen för att hinna till min buss. Tack vare en passligt på vägen parkerad Voi-skoter hann jag till den utan att behöva springa.
Jag skulle uppskatta att åtminstone hälften av alla i bussen från Åbo hade samma slutdestination som jag.
Klockan 16 var det träff med mina kompisar vid järnvägsstationen i Helsingfors därifrån vi hoppade på tåget till Malm. Det var hett och trångt i tåget men jag var så förväntansfull att det inte störde mig ett dugg.
Väl framme i Malm fanns det tydliga skyltar som pekade ut vägen till konserten. Då tusentals människor vallfärdade från tåget till konsertområdet var skyltarna dock ganska överflödiga, det var bara att följa strömmen.
Kring klockan 17 hade vi kommit in på konsertområdet. Med tanke på att Ed Sheeran skulle börja spela först klockan 21 kan man tycka att vi var tidigt ute, men området var redan vid det laget fullpackat.
Innan Ed Sheeran steg på scenen var det James Bay och Zara Larsson som värmde upp publiken. Då Bay först spelade var det ännu relativt lugnt, många satt kvar på sina filtar och njöt av musiken där istället för att försöka armbåga sig längst fram.
Då Zara Larsson en timme senare klev upp på scenen var det inte längre så många som satt kvar på marken. Båda artisterna var otroligt bra live och publiken var nöjd.
När klockan började närma sig 21 märkte man att folk allt mer började tränga sig mot scenen. De mest entusiastiska hade såklart stått längst fram sedan portarna till konsertområdet öppnade, men nu började det vara trångt precis överallt.
När Ed Sheeran steg på scenen var ljudnivån milt uttryckt hög och stämningen på topp. Och jag tror inte någon blev besviken. I så gott som alla sånger sjöng nästan hela publiken med. I de mer svängiga låtarna dansade folk och i balladerna stod hela kompisgäng och höll armarna om varandra.
Det var 30 grader varmt, man fick trängas med 60 000 personer, köa och armbågas. Men det var absolut värt det.
Kommentarer
Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Vi godkänner inga länkar till externa webbplatser i kommentarerna. Kommentarerna modereras. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.