Förflytta dig till innehållet

Det här är en opinionstext, åsikterna är skribentens egna.


När du och jag är vi
Befinner mig i skrivande stund på skriftskolläger. Lägret har just börjat och det kommer att bli en spännande vandring tillsammans med många nya bekantskaper.
Det blir naturligtvis ingen lätt vandring, vi kommer att behöva varandra hela tiden, göra en del uppoffringar och vara tvungna att tumma på det egna för att få allting att funka.
Tillsammans skall vi ta itu med alla de utmaningar vi har framför oss. Vi måste kunna lita på varandra och skapa en trygghet för varandra. Vi blir tvungna att försöka tänka ”vi” istället för ”jag”.
Ett läger kan liknas vid ett samhälle i miniatyr. Trots våra rädslor, olikheter och det vi har i bagaget måste vi ändå kunna våga möta varandra, få vardagen att fungera och förhoppningsvis skapa en god gemenskap. Jag blir tvungen att stanna upp och reflektera på vem jag är och hur jag bemöter de andra.
Kanske det är genom att lära sig mer om sig själv, som man blir trygg i sig själv. Det är genom att vara trygg i sig själv, som man kan vara trygg med andra. Genom att spegla sig själv, som man kan förändra sig själv. Genom att förändra sig själv, som man kan förändra annat.
Vi måste våga se varandra och oss själva precis som vi är – med alla fel och brister. Det gäller att acceptera och respektera. Då skapar vi trygghet och det rum där vi kan växa.
Vi är förstås många gånger rädda att inte räcka till. Vi tror kanske att vi behöver försköna och prestera för att duga. Men om vi människor kunde se varandra utan att värdera, skulle vi troligtvis upptäcka mera av skönheten hos var och en. Vi är ju alla skapade till Guds avbild.
En av sångerna vi har i vårt sånghäfte på skriftskollägret innehåller orden; ”Du är du och jag är jag men du och jag är vi, ensam blir jag alltför svag, förmår ej vända natt till dag. Tillsammans kan vi göra jorden ljus och fri”.
I alla våra relationer speglar vi oss i andra mänskor, vi lever alla i relation till varandra. Kanske det är i själva mötet med min medmänska som jag blir till. Kanske det är i mötet mellan dig och mig, som jag får en möjlighet att se en bild av mig själv och du en bild av dig.
Patrik Sundell
Ungdomsarbetsledare

Dela artikeln

Kommentarer

Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Vi godkänner inga länkar till externa webbplatser i kommentarerna. Kommentarerna modereras. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Mera nyheter